The NHL experience - part one
Kategori: Allmänt
Nu är jag åter på svensk mark efter en tids semester i USA, en resa som självklart innehöll ishockey. Jag tänkte ge mina intryck från NHL-upplevelsen i två delar, med del 1 nedan.
Torsdag 16:e mars:
New York Islanders - Winnipeg Jets.
Smått jetlagad efter 8 timmars flygresa, men tröttheten övervanns av hockeysuget. Resväskan förblev stängd, och någon timme senare befann jag mig i New Yorks inte alltför lättnavigerade tunnelbanesystem. Tåget rullade från Manhattan mot Atlantic Avenue på Brooklyn, det var dags för min NHL-premiär.
Förvirrad som jag och mitt resesällskap var, så tog vi tacksamt emot vänliga New York bors anvisningar och lyckades hitta rätt utan några vidare bekymmer. Vid trappans slut från stationen tornade Barclays Center upp sig, en av de modernaste arenorna i NHL. Vi ställde oss i biljettkön och 1 timme före nedsläpp slogs portarna upp, knappt 10 minuter senare var 13.000 åskådare inne i arenan, hade köpt biljetter och gått igenom säkerhetskontrollen. Här har svensk hockey mycket att lära.
Ivriga fans rusade ner till rinkside och bankade på plexiglaset, bortalaget Jets med superstjärnan Laine, tog sig tid att slänga över puckar till barnen under uppvärmningen. Själv satt jag med en hamburgertallrik och en öl, som ständigt påminde mig om att allting är större i USA.
Introt var inte mycket att skriva hem om, Kanadas och USAs nationalsång framfördes dock med pompa och ståt ackompanjerat av fanbärare från armén. Matchen då? Jo, det hann gå blott 38 sekunder innan hemmalaget tog ledningen då Pelech styrde in superstjärnan John Tavares handledsskott från blålinjen. Efter det var det dock ett lag på isen, Winnipeg tryckte ner Islanders långt ner i skridskorna och långa stunder var det spel mot ett mål. Patrik Laine fick väldigt lite istid, istället var det Bryan Little som styrde skutan. För Islanders del var det problembarnet Josh Ho-Sang som skapade farligheter med en imponerande hastighet och läckra dragningar som tagna ur ett TV-spel. Läktaren var dock förvånande tyst, jag har nog aldrig varit med om en så tyst arena. Mest drag blev det när några lättklädda damer sköt t-shirts upp på läktaren med sina bazookas. Kvällens roligaste händelse var när ett Islanders fan uppmärksammade två herrar på vår sektion med Rangerströjor, varpå han skrek; "Nice Rangers jerseys, DICKHEADS!".
Winnipeg i ledning med 4-1 efter 2 perioder och det hela kändes som en transportsträcka till slutsignalen, men det går fort i hockey. Anders Lee tryckte in reduceringen för Islanders efter bara 1 minut och sedan följde en kanonad av chanser som mycket väl hade kunnat resultera i ytterligare ett mål från hemmalaget. Men redan nämnda Ho-Sang drog på sig en onödig utvisning och när Islanders sedan fick en 2a för 6 man på banan så var det hela avgjort och slutresultatet skrevs till 4-2 till bortalaget som därmed passerade Islanders i tabellen. För egen del blev det tåg tillbaka till hotellet för att sova av sig den värsta jetlagen.
(Det var bättre förr Islanders)
